Som överskriften säger så har tyvärr Birger blivit lite utanför i hagen...stackarn. Rune är lite bossig och hingstig nu och har klappat till lille Bigge på bogen, som nu håller sig lite för sig själv. I morgon ska grannens ponny också släppas med dom, och jag hoppas att Bigge och den ska "finna" varandra. Tre är ju sällan ett bra antal...synd då det såg ut att gå så bra i början.

Ludde har spytt och skitit om vartannat här på morgonen, hoppas att det går till sig. Ska få äta lite risavkok nu, ifall han vill ha då han är rätt kräsen. Någon som har tips på nåt annat bra?

Till veckans travexpert utnämner jag Annmari! Till skillnad från oss andra så tippade hon rätt i vart och vartannat lopp i går...Grattis!

Spookie och Mayday kom 5:a respektive 3:a och det lyfter vi på hatten för! Båda hamnade invändigt till en början och det såg ju inte så ljust ut på förhand, så pållarna var duktiga! John hade sagt till Åsa sen att Spokesman hade rubbet sparat så en 5:e placering känns ju lite synd, men från ett 8:e spår på kort distans är det ju svårt.. Otroliga travhästar, dessa två, i en mycket fin författning! Heja Åsa!

Och du Annmari! Glöm inte revansch-mötet onsdagen den 7:e......

Fortfarande lungt i hagen, bara Rune som tar sig ett race ibland. Det är så härligt att se honom tillsammans med andra hästar! Lady, 73 cm i mkh, är ledare av flocken, ser hur coolt ut som helst! Äldst vet bäst, tycks pållarna resonera! Den härliga värmen för dock med sig alla möjliga snuskiga insekter som plågar, värst är bremsen.. Man får inget nyttigt gjort heller, lite dåligt väder krävs för det.

I kväll är det trav på Solänget, Åsa startar både Spokesman och Mayday Photo och vi ska dit och heja på dom! Förövrigt då det gäller SÄ så känns deras dagar räknade på allvar nu då jag läste att styrelsen avgår ifall det blir mindre tävlingsdagar, vilket det kommer att bli. Trist, men allt annat än oväntat...

Syrran är nu framme i Grekland och har det bra, snackade med henne för en liten stund sen, och det känns bra! Sen är väl känslorna som en berg- och dalbana, men det är väl en del av processen. Hang in there!

Vovvarna lider av värmen, flåsar och flämtar, vill mest bada då chansen ges. Lova simmar ju mer än gärna men har problem med ett öra, så man får begränsa badandet. Ludde simmar inte alls utan nöjer sig med att få vattnet upp till magen, fastän han har simhud mellan tårna, fegisen...

Nu har Elsie kommit till världen och jag hörde just henne "prata" på telefon. Hur mysiga låter dom inte, bebisarna? Längtar till jag får åka och hälsa på och uppvakta, tills dess; GRATTIS!

Alla som känner mig vet att jag har svårt för att gråta, de senaste dagarna har jag haft svårt för att låta bli.. På Magnus begravning blev det ännu tydligare vilken tragedi det är att han inte finns längre. Min syster är otröstlig och jag känner mig otillräcklig... Att se hennes och hans föräldrars sorg gjorde så ont att det knappt går att beskriva. På kistan stog en stor förstoring av honom och det kändes så overkligt att den unge snygge killen på bilden var densamme som låg i kistan, på samma gång har inget känts verkligare när sorgen bland oss som satt där var så stor. Alexandra, som åkte med oss till Ö-vik, har nu åkt vidare till Grekland i dag. Hon har syskon och pappa där så jag önskar att de tar väl hand om henne, då de inte känner henne så väl...och du syrran, oroa dig inte för katterna, dom har det bra här!

Några rader om hästarna, som jag trodde att jag tappat intresset för.....

Kung Rune är min nu, tack Sten! Ja, jag blev ju tvärless på allt vad hästar hette ett tag då jag tyckte allt slit inte gett någon utdelning... och det har det ju inte heller....MEN jag inser nu att intresset för hästarna inte alls svalnat, jag var nog bara rädd att mista Rune nu ifall han inte tävlar i trav något mer. Jag är helt enkelt inte typen som klarar av att byta ut hästar bara så där, Jiggens död tog hårt på krafterna fastän han hade så uppenbara rörelsestörningar att det måste ha varit något "fel" på honom som ingen hittade. Rune Brun har ju blivit en väldigt speciell häst för mig dessutom, med tanke på hur förändrad han blivit sen han kom. Vi har trivts med varandra och våra egenheter, helt enkelt... Man är på tok för blödig för sporten egentligen, inte ens Birger kändes ju kul när man gick och grubblade på vad som skulle hända Rune. Nä, ska man satsa stenhårt på trav ska man vara mer som Linda i Bjästa! Hon har sagt till mig flera gånger att hon nästan blir rädd för sig själv då hon är tvärtom mig i sina känslor, hon känner inte så för någon häst att hon har svårt att sälja eller slakta. De hästar hon har sköter hon medan de funkar för ändamålet, gör de inte det så åker dom! Helrätt om man ska satsa på trav! Det är sportens baksida och man ska vara av rätt "virke" ifall man ska klara av det.

Hur har då Rune det för dagen? Jo, han får äntligen vara häst på riktigt då vi har släppt i hop honom med Birger och Lady. Hittills funkar det bra, och Rune som inte är van att gå med någon annan häst i hagen ser ut att stortrivas! Kanske får han upp lusten att springa med andra hästar, vem vet? 

Snart semester, skönt! Barnen har haft deras avslutningar och den äldste fick slutbetyg, så bra att han kommer att komma in på önskad linje på gymnasiet! Grattis älskling!

Djuren mår bra, Rune verkar rent av må bättre än för en tid sen då han drack så dåligt.

Birger har fortfarande problem i munnen, kanske skulle han behöva besöka en riktig tandläkare?

Mitt hundintresse har ökat igen, i takt med ökade insatser från mig och bra "resultat" från hundarna. Helt otroligt egentligen så mycket glädje man får ifrån djur!

Nästa vecka är det begravning för Magnus, och då följer syrran med till Ö-vik direkt efter. Skönt att "få hem" henne i ett par dar.

Tina kan få barn vilken dag som helst och jag väntar med spänning när det blir. Vad det blir vet vi ju redan!

Här har det varit en händelserik tid, både roliga och extremt tråkiga saker har passerat. Min systers sambo avled tragiskt hemma, bredvid henne i sängen... Jag tänker på dig hela tiden, syrran, och jag är så enormt ledsen för din skull då jag vet hur mycket du och Magnus betydde för varandra. Det är så tragiskt när så unga människor går bort, överhuvudtaget, men extra hemskt känns det förståss när det är någon i ens närhet. Efter en kanon-rolig helg nere i Stockholm med trevligt sällskap på Elitloppet så kom detta som en bomb, och det känns helt plötsligt överflödigt med nöjen och fest... Man minns och associerar det med sina egna upplevelser, i mitt fall då jag hittade pappa död i hallen på julaftonsförmiddagen, 55 år gammal. Då jag är halvsyster med mina syskon var jag således min pappas enda nära anhörig eftersom han levde ensam i sin lilla lägenhet i Bjästa. De sista åren kom han alltid till mig för att fira högtider och han var alltid morgonpigg och punktlig. Just därför åkte jag ner till honom när han inte dök upp i tid, och då låg han där. Eftersom det var jul så behagade inte likbilen att dyka upp förrän efter fem timmar, så jag hann ju ta ett långt farväl om man säger så. Jag minns att det var så tyst i lägenheten under den tiden att väggklockans tickande framstod som oväsen. Har alltid tyckt att det var så roligt med så unga föräldrar, men det är inte någon garanti för att tiden tillsammans ska bli lång. Det här var ju julen -05 så det har ju gått ett par år, och det är väl inte samma sak som att vakna med sin sambo död i sängen, men jag kan förstå en del av din smärta och jag önskar att jag skulle kunna säga att den snart går över. Jag älskar dig, Alexandra, måste bara säga det genom skrift också!