Idag var det Runes tur att komma ut och han var het och vass att köra. Ibland kändes det inte ens kul, så mycket låg han på. Hans ägare har berättat att när Rune hade ont i kotorna och knäna så brukade han bli het, och jag har aldrig riktigt upplevt honom så. Kanske har han ont någonstans igen eller så var det bara "dagsformen". Lär ju märkas nästkommande turer... Är inte sugen att behandla igen, har slängt ut så mycket pengar på Rune, men vad gör man om de inte är fräscha?

Hoppas den milda väderleken håller i sig, -4 grader är ju helt perfekt och underlaget kan nästan inte vara bättre på vintern.

Två gifta berusade kvinnor på väg hem från krogen genar över kyrkogården, när de båda blir jättekissnödiga. Eftersom nöden inte har någon lag så sätter dom sig och kissar, den ena torkar sig med sina trosor och den andra sliter åt sig en grav-bukett och torkar sig med den.

Dagen efter så ringer den ene maken till den andre, smått upprörd...

-Måste ha gått vilt till igår, min fru kom hem utan trosor!

-Va fan, klaga inte du, svarar den andre, min kom hem med ett kort uppkört i arslet där det stod; Du var underbar och det tackar vi dig för! Alla medlemmar i metall avd. 12!

Kanske för somliga men inte för yrkesarbetande inom vården eller aktiva hästbitna. Körde en häst i dag innan jag började jobba- Jiggen. Huvudet åt vänster hela tiden och ibland ställde han baken något åt vänster igen. Ska försöka sätta en murphy på höger sida och se om han rätar upp skallen, känns drastiskt att sätta huvudstång för att träna hemma... Eliminerar man en sak så dyker det upp något annat problem, och förresten var väl eliminera att överdriva, rättare sagt minskar ett problem så dyker det upp något annat också. Jag får väl köra på och försöka lite olika grejor i ett par veckor, sen måste jag nog ställa mig frågan om "travdrömmen" för Jiggens del...ibland kanske man helt enkelt måste inse fakta och ge upp? Ja, den närmaste tiden får utvisa.

Ja, det är ju alltså dags för Alexander, min pojke, att välja utbildning....Ja, visst är det otroligt att UNGA jag har en så stor pojk*ler*. Skämt och sido så har vi alltså länge vetat vad han vill gå, nämligen fordon. Har känts jätteskönt, tycker jag, för den utbildningen finns ju i stan och grabben har alltid varit grymt duktig och intresserad av motorer. Dessutom har hans pappa en rätt så stor verkstad och lackering så han har ju säkert jobb efteråt också, om han vill jobba där. MEN, nu har dom förlagt bilplåtslags-inriktningen i Vännäs, och det är den som han tycker känns mest intressant (så klart). Trodde aldrig att jag skulle ha sådana problem som jag nu känner att jag fått vid tanken av att han ska flytta! Usch, säger jag bara! Självklart är valet hans och jag måste väl helt enkelt acceptera att han börjar bli vuxen, men det liksom gnager i mig så jag kände att jag måste skriva några rader. Basrösten och de stora skorna har jag väl vant mig vid, om man säger så, men han finns ju här hos mig! Hm, börjar man bli gammal ändå eller? Hur mycket brydde jag mig om vad morsan tyckte eller kände när jag var i den åldern? Inte mycket kan jag väl erkänna, så det är väl helt enkelt som det ska vara.............

Ja, igår var det en rätt vanlig fredag för min del, stallet, körning, hö-hämtning och jobb.

Jiggen var först ut i dag och han kändes fortfarande bättre men inte helt korrekt. Han hade huvudet åt vänster hela tiden och det brukar han aldrig ha...en viss snedhet i resten av kroppen som en följd av "huvudet". Pigg och glad var han iallafall och lite hopp finns fortfarande... Måste tömköra honom på volt någon dag och se hur han beter sig i båda varven. Måste vara ärlig och säga att hade jag inte varit så fäst vid honom hade han nog blivit "utbytt" rätt omgående.

Rune var på G idag, rädd för allt helt plötsligt, såsom träd, snöklumpar och våran granne Axel. Visserligen hade den sistnämnde inhandlat en pälsmössa som gjorde att hela farbrorn såg ut som en gammal ryss....

Pigg som en mört travade Rune på i ett lite högre tempo än vad det var tänkt så jag känner mig lite mör i armarna idag. Öronen var spetsade hela tiden och han verkade ha skitkul, han är verkligen ett träningsfreak! Kul!

När han ser mig komma med grimskaftet skyndar han sig alltid till grinden och går jag förbi honom för att hämta Jiggen så händer det att han gnäggar efter mig. Kul att en så pass gammal häst, med så många år som tävlingshäst på nacken, fortfarande tycker att det är så kul att få komma ut och träna. Sen är ju Rune en riktig gosegris som njuter bara man står och pussar på honom, om han är på det humöret vill säga! Alla hästar är verkligen fantastiska och speciella individer på olika sätt och jag har två stycken mycket olika men lika fascinerade herrar.

Förklarade hela "sjukdomsbilden" för Pelle, hovslagaren, igår när han kom för att fixa alla pållarnas fötter. Han höll med om att det är svårt och ibland omöjligt att få en häst att lägga av med ett redan invant beteende, men menade samtidigt att det inte behöver vara helt kört. Han frågade hur jag försökt att balansera för att komma till rätta med den felaktiga rörelsen? Jag berättade då att jag försökt med det traditionella med boot vänster bak för att "tvinga" ut högerbenet, men att det inte haft någon nämnvärd effekt. En kort period provade jag också en spång på skon vänster bak för att fördröja steget, men att det inte heller hade hjälpt till fullo. Pelle frågade om han fick sko honom som han ville och komma med lite tips om hur han skulle ha gjort? Självklart, sa jag, utan att ha det minsta lilla hopp om att något skulle funka....det har ju trots allt varit en hel del "bransch-folk inkopplade" gällande Jiggen. I alla fulla fall så slutade det med tvärtå fram, med pyttebrodd i tån, tung remontsko vänster bak och lätt travsko höger bak. Fick tipset att ha tyngre boots fram, särskilt höger, för att främja hans aktion i bogen( dvs ta ut steget högre och längre).

Selade ut idag och körde ett par kilometer i skritt och trav, och hästen gick rakt! Iof så har det ju hänt förut så man törs ju inte hoppas för mycket men han kändes hur fin som helst! Pelle förklarade att det krävs ca 3 ggr så mkt vikt när något sitter ovanför hoven istället för under, därav den misslyckade effekten av viktbooten höger bak. Så länge man får Jiggen att fungera i träning så blir han självklart kvar! Törs inte ropa hej än, men känner mig ändå positivare igen.

Rune kändes fin idag, pigg och glad utan att ligga på för mycket. Det blev en snabb sväng med honom idag då vi åkte ner till Träsk för att skotta spån, en bristvara numera. Det var dock gratis så det var helt klart värt att åka drygt 10 mil! Om inte hela stallplanen är full av kommungubbar och maskiner i morgon så ska Rune få sig en rejäl motionsrunda i morgon istället. Tror att Jiggen också ska få komma ut och lufta sig lite! See you later alligator... 

Jiggens framtid är osäker...Monica, kiropraktikern, var här igår och hittade något som varken veterinärer eller andra kiropraktiker tidigare hittat. Ärrvävnad i stora delar av bogen, visserligen utläkt sedan länge men mest troligt det som har stört honom hela tiden. Hon gav mig en beskrivning av hur hon tror att han rör sig i vagn och det stämde på pricken... Det kan gå att mjuka upp och stretcha ut den sidan på honom för att förmå honom att våga ta för sig mer med frambenet, men han ju sedan länge ett invant beteende för att försöka underlätta för sig när han drar vagnen. Hon är alltid ärlig, det gillar jag, och sa att prognosen inte är god för Jiggen att "bli travhäst". Har iof redan fattat det i och med att han till största del inte har funkat i träningen, men man hade ju hoppats att det varit något som gått att rätta till, i form av låsningar i ländryggen eller dylikt. Monica verkar ha en stor erfarenhet av diverse skador som satt stopp för travkarriärer så det känns rätt kört. Vad gör jag nu då? Jag vet inte, är ju hopplöst fäst vid hästen, men vill inte ha en häst att bara leda in och ut ur hagen...Spara honom som ridhäst? Hur ofta kommer man sig ut då när det bara är "trav i skallen"? Svårt, man skaffar ju en häst för ett särskilt ändamål, oftast. Mycket ledsamt!

Rune då? Ja, han verkar må prima och skulle behöva köras idag men jag har HELA stallplanen full med kommungubbar, traktorer, grävskopor och lastbil! Kommunen har nämligen ett servitut strax nedanför stallet där en avloppsledning går, som nu ska repas... Förbannat! Ja, idag är humöret på topp....not. 

Eftersom vädret har varit sådant att det knappt gått att vara ute i, så skulle båda hästarna köras idag. I skotrarnas mecka var det först dags för Jiggen att selas ut, och som vanligt tog han alla racer-ljud med ro, ialla fall så stog han som vanligt och halv-sov på stallgången när grejorna sattes på. Men idag var det en dålig dag för Jiggen...sned från första början(sällan han är det) och rätade inte upp sig ett dugg under en hel kilometer... Jag blev så jävla less att jag bara gav fan i allt ihop och körde tillbaka till stallet, det skadar ju mer än det ger att köra när han är på det där viset..

Sen var det då alltså dags för Rune Brun, Kung Rune, R.B Ewing- kärt barn har många namn.. Spänd som en fiolsträng av alla skoterljud redan när jag tog in honom.. På stallgången var det någon slags dans men jag blev aldrig uppbjuden! Nästan slut på bomull så tussarna i öronen blev små och Stora stygga vargen Rune kunde höra alldeles för bra, hur skulle det här gå? -Lugna dig nu grabben, sa jag, det här går bra!

Kung Rune gav ingen notis om min närvaro och jag förstod att vi idag inte skulle kännas som ett...Det skulle bli en kamp likt David vs Goliat, dvs människan Linda-li vs hästen Rune Brun! Ja, hur gick det då?

Skämt och sido, det gick såklart bra, men Kung Rune var laddad idag!